”det är jättebra, man kan se rakt igenom hela butiken så nu slipper jag ju gå vilse!”

Glatt klev jag in genom dörren och deklarerade för farmor: ”Den där nya Coop-butiken, den är ju jättebra!”. Tjugotvå minuter senare har vi gått igenom våra senaste besök i detalj och diskuterat såväl personal som höjden på flinghyllan och jag inser att jag har passerat en ålderkris och gått raka vägen in i tantlivet. Och det är ganska skönt på sitt sätt. Att bara behöva tänka på saker som var Coop placerat kattlådorna i förhållande till kattsanden och om man ska ta en promenad eller en middagslur efter lunch.

För en liten stund sedan klev min syster in genom dörren och deklarerade att hon var hemma igen. Ett iltjut, som mycket väl hade kunnat tillhöra en fyraåring som välkomnar sin mor och far hem, ljöd genom hela huset. Det var dock ingen fyraåring utan en överlycklig tjugotreåring. I sin väska hade min syster nämligen min nya kamera. MIN NYA KAMERA! Smaka på den ni.

Nu klev katten in genom dörren och deklarerade att han absolut vill gå ut en stund innan middagen. Det kan han väl roa sig med tycker jag, för då får jag någon att testa min nya kamera på.

Doktorn

All the way or no way

Ska man göra något så ska man göra det all the way. Inga nödlösningar eller half-ways här inte. Fotograferingen i helgen tillsammans med Ella, Louise och min duktiga syster Monika, som var vår MUA, var en sån fotografering där vi alla gick all in. Det var ordentligt med smink, vackra långklänningar och en magisk omgivning vid Roma Klosterruin. Jag har i runda slängor niohundra bilder att gå igenom, så tills dess får ni en sneakpeak på de coola sminkningarna som Monika skapade.

Louise och Ella

Den magiska platsen

Ni vet när man är ute och går och så helt plötsligt så inser man att en person ur sällskapet har försvunnit? Eller det kanske ni inte vet förresten. Så kan det i alla fall vara om man är ute och går med mig. Ibland så ser jag nämligen en sån plats som skulle vara helt magisk på bild. I söndags när vi fotade för True Faces så hände just det där. Vi hade i förväg tänkt ut en plats och var på väg dit för att fota när vi passerar en trappa ner till den magiska platsen. Jag backar tyst och kikar ner, bara för att se om jag faktiskt sett rätt. Det har jag. Jag tittar upp och några meter framför mig så står resten av sällskapet och tittar lite konstigt på mig. Som tur är så litar de på att jag vet vad jag gör, så när jag vinkar åt dem att följa efter så gör de det. Behöver jag säga att det blev magiska bilder?

IMG_4242-Kopia

Jämfotahopp i gummistövlar

Idag fick jag rysningar när jag fotade. Så där när håret reser sig på armarna och det kittlas i magen. Jag fotade ett par av personerna som deltar i projektet True Faces och det är helt sjukt vilka underbara människor som är med i det. De har varit med om något jag inte skulle önska på min värsta fiende och har kommit ut på andra sidan som dessa underbara och starka personer. Jag fick bland annat fota en av deltagarna tillsammans med sin pojkvän i det här magiska motljuset.

I höst kommer ni att få se bilderna, tills dess får ni nöja er med denna bilden på mig som togs strax innan jag flög upp och hoppade jämfota av lycka ;)

Foto 2014-08-03 18 54 34

Lediga dagar

Så. Vad gör man när man har en ledig dag? Tja, i mitt fall så jobbar man ;) Jag oljade in altanen, städade i köket och byggde ett nytt galleri på hemsidan. Själv tycker jag att det blev sjukt mycket bättre, vad säger ni? :)

Idag är jag också ledig, men ska åka in till stan i eftermiddag och fota för ett projekt jag är delaktig i. Om man fick drömma så skulle ju världen vara full av kärlek och man skulle fota bröllop varje dag, men tyvärr är det inte så det funkar. Jag ska ta bilder till en utställning som är till förmån för att väcka uppmärksamhet och döda fördomar angående sexuellt våld. Ett hemskt ämne, men det är så mycket runt det som är tabu så det måste tas upp.
Ni kan läsa mer på True Faces facebooksida eller i augustinumret av Situation STHLM.

Galleri

Jessica ♥ Kalle

Jessica och KalleAlltså den där allén. Det var nära att vi bara gick förbi. Vi hade ju redan tagit lite bilder i en annan allé lite längre bort. Men vi kan väl stanna snabbt bara? Vet ni vad glad jag är att vi stannade den där lilla stunden? Jag är helt kär i dessa bilder! Ljuset är fantastiskt och Jessica och Kalle är så fina och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till vad fint det är!

Tärendö kyrka

När jag var liten hörde kyrkor för mig ihop med kyrkogårdar och begravningar. Jag var livrädd för spöken och min syster brukade retas varje gång vi passerade Skogskyrkogården medan jag höll för öronen och blundade hårt. Just Tärendö kyrka, den som finns i byn där min mor växte upp, fanns det massor av spökhistorier om, och tavlorna på den inne i rummet där vi sov när vi hälsade på varje sommar gjorde ju inte saken bättre.

Idag symboliserar kyrkor något helt annat. Istället för att fyllas med skräck så fylls jag av ett sånt där litet pirr som börjar i magen och sedan sprider sig i hela kroppen. Huvudet blir fullt av en massa bröllopsbilder som man skulle kunna ta där och det börjar klia lite i avtryckarfingret.

Tärendö kyrka