När man väntar på något gott

De 30 minuterna jag väntade utanför var värt det. Ja, salen med Nick Brandt-utställningen var fullsmockad med människor men bilderna var otroligt vackra. Kontrasten att sedan gå en trappa upp var märkbar. Från det vita väggarna med känslofulla djurporträtt till mörklagda salar med långsmala grafiska bilder av byggnader i svartvitt signerade Aitor Ortiz.

Den sista utställningen föll dock inte riktigt mig i smaken. Ett rum med röda väggar och svartvita foton utan en röd tråd. Mycket naket och udda kompositioner, lite hästar mitt i allt ihop också…

Sitter just nu och fikar högst upp. Strax dags att bege sig hemåt.

Annonser

One thought on “När man väntar på något gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s