Före ett bröllop är det mycket som händer. Det är så mycket som ska hinnas med och det är så mycket känslor och spänning inför dagen. Det är verkligen roligt att få vara en del av det och få fånga alla dessa små ögonblick. Nervositeten hos brudgummen, de fnittriga brudtärnorna och de busiga barnen som springer runt och gör det omöjligt för någon att sätta på dem finkläderna.
Igår fotade jag magiska bilder på en underbart brudpar här i Aten. Ni kommer att få se en hel drös bilder här sen. En tjuvkik finns redan på min facebooksida, en annan kommer här 😉
När man tänker på förberedelser i bröllopssammanhang så dyker det ofta upp bilder på en nervös brud och hennes brudtärnor. Även brudgummen gör sig redo för sin stora dag, och jag kan lova att han är lika nervös.
Igår hade vi förturen att vara i ett vackert och ljust hotellrum på fina Hotell Stureplan för att fotografera förberedelserna. Att ta bilder genom en spegel är en favoritkomposition. Man fångar den där koncentrationen hos bruden eller brudgummen att få till allt perfekt.
Igår var jag i Uppsala och fotograferade den här fantastiska bruden. Man kanske kan tro att mulet väder innebär katastrof när man ska fota, men det gäller bara att veta hur man ska dra nytta av vad man har. Vi fick underbara bilder, trots att regnet hängde i luften hela kvällen.
Just nu är jag på semester. Ja, jag vet! Det är nästan så att jag inte riktigt tror på det själv. Idag började jag dagen med att ta med min nya kamera ut på en promenad för att lära känna den lite mer. Jag spenderar min semester i Helsingborg, en stad jag aldrig har varit i tidigare, så jag gick runt planlöst utan att veta alls var jag skulle hamna. Det var en ganska mysig känsla, ingen stress alls och man hinner ta sig tid att uppskatta allt runt omkring sig.
På väg tillbaka till hotellet passerade jag Santa Maria kyrka och kunde inte låta bli att smita in. Klockan halv nio på morgonen en tisdag är det tydligen inte så många som besöker en kyrka för jag var helt själv där inne. Det gjorde inte mig något och gav mig möjligheten att testa hur kameran presterade i en kyrka utan att störa någon. Det är ändå i den miljön som den kommer att få jobba en hel del sen. För att ni ska slippa alla mina superlativ så nöjer jag mig med att säga att den kommer att klara jobbet galant. Längtar till att få fota ett bröllop tillsammans med den!
Vad gör man om det helt plötsligt börjar ösregna när man ska fota bröllopsporträtt?
Först får man kanske lite panik, för det var ju inte alls vad man kommit överens om tillsammans med vädergudarna. Sedan samlar man sig lite och tar tag i en regnplan.
Redan förra gången som jag fotade Charlotte och Manne märkte jag vilka underbara människor de är. De är avslappnade och positiva och bjuder på sig själva. De skämtar och skojar och man kan inte undvika att vara glad i deras närhet. Därför blev jag väldigt glad när de ville ställa upp och vara vårt brudpar när jag och ett par fotografer till ville fotografera riggade bröllopsporträtt. Vi hade planerat fint sensommarmotljus i Hammarby Sjöstad och jag mötte upp dem i god tid innan för att hjälpa till med smink och hår. Så på väg ut till Hammarby Sjöstad så börjar det droppa lite på bilrutan. Ingen fara tänker vi och fortsätter köra. Det regnar bara med och mer och vi inser att detta kommer inte att gå. Efter en kortare panikattack så börjar vi brainstorma platser inomhus och ringer runt för att kolla öppettider och tillslut hamnar vi på Nordiska museet, 20 minuter innan de ska stänga. Sånt sker. Även om man tycker att man har ett perfekt tidsschema så kanske vädret är emot en. Eller fredagstrafiken. Eller något annat. Det innebär dock inte att det inte resulterar i vackra bröllopsbilder 😉
Glatt klev jag in genom dörren och deklarerade för farmor: ”Den där nya Coop-butiken, den är ju jättebra!”. Tjugotvå minuter senare har vi gått igenom våra senaste besök i detalj och diskuterat såväl personal som höjden på flinghyllan och jag inser att jag har passerat en ålderkris och gått raka vägen in i tantlivet. Och det är ganska skönt på sitt sätt. Att bara behöva tänka på saker som var Coop placerat kattlådorna i förhållande till kattsanden och om man ska ta en promenad eller en middagslur efter lunch.
För en liten stund sedan klev min syster in genom dörren och deklarerade att hon var hemma igen. Ett iltjut, som mycket väl hade kunnat tillhöra en fyraåring som välkomnar sin mor och far hem, ljöd genom hela huset. Det var dock ingen fyraåring utan en överlycklig tjugotreåring. I sin väska hade min syster nämligen min nya kamera. MIN NYA KAMERA! Smaka på den ni.
Nu klev katten in genom dörren och deklarerade att han absolut vill gå ut en stund innan middagen. Det kan han väl roa sig med tycker jag, för då får jag någon att testa min nya kamera på.
Ska man göra något så ska man göra det all the way. Inga nödlösningar eller half-ways här inte. Fotograferingen i helgen tillsammans med Ella, Louise och min duktiga syster Monika, som var vår MUA, var en sån fotografering där vi alla gick all in. Det var ordentligt med smink, vackra långklänningar och en magisk omgivning vid Roma Klosterruin. Jag har i runda slängor niohundra bilder att gå igenom, så tills dess får ni en sneakpeak på de coola sminkningarna som Monika skapade.
Ni vet när man är ute och går och så helt plötsligt så inser man att en person ur sällskapet har försvunnit? Eller det kanske ni inte vet förresten. Så kan det i alla fall vara om man är ute och går med mig. Ibland så ser jag nämligen en sån plats som skulle vara helt magisk på bild. I söndags när vi fotade för True Faces så hände just det där. Vi hade i förväg tänkt ut en plats och var på väg dit för att fota när vi passerar en trappa ner till den magiska platsen. Jag backar tyst och kikar ner, bara för att se om jag faktiskt sett rätt. Det har jag. Jag tittar upp och några meter framför mig så står resten av sällskapet och tittar lite konstigt på mig. Som tur är så litar de på att jag vet vad jag gör, så när jag vinkar åt dem att följa efter så gör de det. Behöver jag säga att det blev magiska bilder?
Idag fick jag rysningar när jag fotade. Så där när håret reser sig på armarna och det kittlas i magen. Jag fotade ett par av personerna som deltar i projektet True Faces och det är helt sjukt vilka underbara människor som är med i det. De har varit med om något jag inte skulle önska på min värsta fiende och har kommit ut på andra sidan som dessa underbara och starka personer. Jag fick bland annat fota en av deltagarna tillsammans med sin pojkvän i det här magiska motljuset.
I höst kommer ni att få se bilderna, tills dess får ni nöja er med denna bilden på mig som togs strax innan jag flög upp och hoppade jämfota av lycka 😉
Så. Vad gör man när man har en ledig dag? Tja, i mitt fall så jobbar man 😉 Jag oljade in altanen, städade i köket och byggde ett nytt galleri på hemsidan. Själv tycker jag att det blev sjukt mycket bättre, vad säger ni? 🙂
Idag är jag också ledig, men ska åka in till stan i eftermiddag och fota för ett projekt jag är delaktig i. Om man fick drömma så skulle ju världen vara full av kärlek och man skulle fota bröllop varje dag, men tyvärr är det inte så det funkar. Jag ska ta bilder till en utställning som är till förmån för att väcka uppmärksamhet och döda fördomar angående sexuellt våld. Ett hemskt ämne, men det är så mycket runt det som är tabu så det måste tas upp.
Ni kan läsa mer på True Faces facebooksida eller i augustinumret av Situation STHLM.
Alltså den där allén. Det var nära att vi bara gick förbi. Vi hade ju redan tagit lite bilder i en annan allé lite längre bort. Men vi kan väl stanna snabbt bara? Vet ni vad glad jag är att vi stannade den där lilla stunden? Jag är helt kär i dessa bilder! Ljuset är fantastiskt och Jessica och Kalle är så fina och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till vad fint det är!
När jag var liten hörde kyrkor för mig ihop med kyrkogårdar och begravningar. Jag var livrädd för spöken och min syster brukade retas varje gång vi passerade Skogskyrkogården medan jag höll för öronen och blundade hårt. Just Tärendö kyrka, den som finns i byn där min mor växte upp, fanns det massor av spökhistorier om, och tavlorna på den inne i rummet där vi sov när vi hälsade på varje sommar gjorde ju inte saken bättre.
Idag symboliserar kyrkor något helt annat. Istället för att fyllas med skräck så fylls jag av ett sånt där litet pirr som börjar i magen och sedan sprider sig i hela kroppen. Huvudet blir fullt av en massa bröllopsbilder som man skulle kunna ta där och det börjar klia lite i avtryckarfingret.
Det är så här jag ser ut när jag fotograferar bröllop. Eller ja, när jag fotograferar allt möjligt. Ibland så är det helt enkelt så att för att få just den där bilden så behöver man klättra lite i ett träd. Eller lägga sig raklång i det nyklippta gräset med risk för eget liv (eller risk gräsfläckar på klänningen, men det är typ samma sak). Point is, för mig är det värt det om jag kan ta just den där bilden.
Jättestort tack till Cecilia, min assistent för dagen som tog dessa bilder på mig.
Nu är det så här förstår ni, att vi är en hög med fotografer som skulle vilja göra en riggad bröllopsfotografering. Vi har en massa idéer och känner att vi behöver ha utlopp för våra kreativa sidor för en stund. Det innebär att vi är på jakt efter ett brudpar som vill ställa upp på en portfolioplåtning! Det hela går ut på att ni hoppar i era bröllopskläder igen för några timmar medan vi fotograferar er. Som tack för detta så kommer ni att få några bilder från varje fotograf mailade till er ett par veckor efter fotograferingen.
Vi kommer att vilja använda dessa bilder på våra hemsidor och facebooksidor och så vidare, så det behöver ni vara okej med. Fotograferingen kommer att ske i Stockholm (eller någonstans i närheten) under sensommaren/hösten.
Alla som är intresserade, har frågor och funderingar eller bara känner för att maila mig kan göra det på ulrika@unorman.se
Efter flera veckor med oktoberväder snarare än högsommarväder så fick vi äntligen en helt underbar sommardag lagom till Karl och Jessicas bröllop. Med mig hade jag Cicci som assisterade mig. Hon tog även ett par BTS-bilder som jag ska se om jag inte kan få låna och lägga upp här så att ni får se några av mina otroligt oviga poser som jag intar när jag fotograferar. Karl och Jessica hade tagit med sig lite rekvisita som vi fotade med uppe vid slottet. Det är alltid roligt när man får göra något annorlunda och fota sånt som man inte brukar.
Nu är det dags för mig att avsluta denna dagen, men jag längtar tills jag får sätta igång med dessa bilder så att jag kan skicka iväg ett urval till brudparet.
Nu har jag en veckas semester. Eller ja, det ska föreställa vara en veckas semester, men jag kunde inte låta bli att boka in en familjefotografering ändå. Det är en nära vän till familjen som frågat, och det är ju inte alltid jag befinner mig så här långt norrut i vårt långa land. Sedan kan man tillägga att jag älskar mitt jobb, så det är inte direkt en plåga att jobba lite ibland trots att man ska ha semester 😉
I söndags kväll kom jag hem från en välförtjänt semester. Senaste tiden har bara varit en massa jobb och sena kvällar och mycket i huvudet. Så i torsdags tog jag mitt pick och pack och åkte över till Gotland. Typ det bästa jag kunde gjort. Förutom att jag numer är lugnet själv (okej, kanske inte helt sant, men så nära jag kan komma 😉 ) så fick jag också sjukt mycket gjort. Alla de där hårddiskarna som legat och skräpat här hemma är nu rensade från onödigt strunt och alla bilder som inväntat redigering har äntligen blivit klara.
Systrarna Beatrice och Cecilia med familj gästade mig och pappa över helgen så jag tog tillfället i akt och lurade ut dem bland midsommarens blomster. Behöver jag säga att jag är helt galet nöjd med bilderna? Speciellt med tanke på att vi fotat i något av det svåraste ljuset man kan ha för att fota, strålande sommarsol mitt på en klarblå himmel.
Bröllopsfotograf i Stockholm och på Gotland | Fotograf u.norman 